Nathalie

Ja. Nathalie K. Vilken stjärna.


Det är en häst som jag försökt så innerligt med. Vi har gått från en näst intill outbildad häst inom hoppningen till att hon gått 150 med bra resultat. Första problemen inträffade väl redan första vintern, då hon blev konstigare o konstigare med att vara rädd för väggar. Ja.. väggar. Typ ridhusväggar. Hon började stanna nångång under den inomhussäsongen. Framförallt så gick det knappt o rida fram, hoppa upp, rida i form, hoppa flera hinder i rad osv. Haha. Det var problem helt enkelt! Under vintern så provade vi det mesta. Ja, typ allt ni kan tänka er. Det gick till den gränsen att det vart lite farligt att rida. Hon kunde hoppa rakt in i väggen, bryta ut i luftsprång, en gång gick sadeljorden sönder osv. Jag slutade rida henne och gav upp allt till Sussa som ända fram in på tidig sommar jobbade med henne. Jag började väl sitta på henne på våren någon gång, men ganska sällan. Det var mest markjobb och så kunde jag sätta mig upp o hoppa lite smått ibland.

Allt började fungera och vi tog det så OTROLIGT långsamt. Sussa var alltid med och tittade på och hjälpte till. Det gick ändå så pass bra att vi åkte runt och tävlade. Sen dess har jag haft för många hästar för att kunna sätta en bra tidslinje på allt.

Hur som haver så fungerar det inte till och från. Hon stannar 5m innan hinder, mitt på raka linjer mellan två hinder kan hon tvärnita. Och när det väl funkar så kan vi riva 4bommar på en bana. Ibland har vi bara ett skitpet i 150 eller vinner 140. Poängen är väl att jag är trött på det nu. 

En viktig grej att veta med denhär hästen,är att vi har verkligen försökt ALLT. Vi har varit hos veterinärer, vi har behandlat käkleder (hon har headshaking) och röntgad nacke och rygg. Allt. Vi har vart hos equiterapeuter, osteopater och NH-människor. Vi har provat alla sorters örter och alla sorters bemötanden. 

Vi har provat att gå på henne ordentligt, såfort hon tvekat/surat har vi varit bestämda och försökt övertyga henne om att göra som vi säger. Vi har provat att behandla henne som världens underbaraste häst (som hon faktiskt är) och verkligen anpassa oss efter alla hennes behov och känslor. Aldrig vara arg osv. Vi har tagit kontakt med Kaisa som är en otroligt skicklig kvinna som kan prata med hästar. (MER OM DET EN ANNAN GÅNG, kommentera om ni är nyfikna!) och vi har verkligen lyssnat på vad Nathalie tycker om saker och ting och hur hon vill behandlas.

Men jag är trött på det nu. Senaste tiden har hon hoppat, inte surat, men petat någon bom eller två. Jag vet precis hur jag ska göra för att hon ska vara felfri men då stannar hon mellan hinder igen. Droppen var i Strömsholm när hon först rev massa hinder och sen vägrade ut sig. Då kände jag, att jag har lagt ner ALLT jag har (inte bara jag, min familj och Sussa minst lika mycket) på att denna hästen ska få fungera och vara nöjd. Det tar på tok för mycket energi när man gång på gång misslyckas även om hoppet stiger med jämna mellanrum och hon faktiskt levererat underbara resultat. 

När man har gjort så mycket för en häst som vi har, så är det väldigt svårt att behandla henne som en vanlig häst. Man har alltid sin historia och man har svårt att se förbi det som hänt och det vi varit med om. Därför är det dags att någon annan ger det ett försök. När jag fick hem henne hade det säkert itne gått att behandla henne som en vanlig häst. Men allt arbete vi har gjort, kanske har gjort henne redo för att en duktig kille som Fredrik Jönsson kan sätta sig upp, göra sitt jobb och få henne att prestera. Vem vet. Det lilla jag har sett har sett underbart bra ut! Hon behandlas som vilken vanlig häst som helst och hon får helt enkelt leva med det, hon ser jätteglad ut och sköter sig super. Och detta bara efter några dagar, när han får ordning på lydnad och markjobb så kan jag tänka mig att det blir betydligt bättre.

Det är iallafall förklaringen till varför Nathalie står i Skåne just nu. Det känns bra. Vi har ingen direkt plan, vi börjar med någon månad eller två, antingen säljs hon, antingen (fniss man kan ju hoppas) så vill Fredrik ha henne själv eller så provar jag igen om ett tag. Allt kan hända och vi hoppas helt enkelt att det för något positivt med sig!

 
Kommentarer
Postat av: Elin

Beundrar din kunskap och även ditt tålamod till de här hästarna som kräver så pass mycket mer. Du är en stor inspiration!

2014-11-28 @ 09:50:20
Postat av: Pia_CPH

Låter som en bra plan! Jag skulle gärna höre mere om Kaisa och Nathalie. Mycket interessant! :-) God jul

2014-12-26 @ 13:15:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0